Under september 2008 har det duggat ganska tätt med observationer av mårdhund i Norrbotten speciellt sen älgjakten drog igång med ganska många skjutna på ståndskall av älghundar. Kullar verkar ha gått fram ganska allmänt ner till Kalixtrakterna och utöver det spridda synobservationer ända ner till Piteå. Kullar vi har bekräftat är från Hirvijärvi, Prentijärvi och Överkalix. Inga fler är bekräftade. Synobservationer har vi många ända ner i Skåne, dock är det bara i Norrbotten och norra Västerbotten som bekräftade fynd finns.

Under en par år har P-A Åhlen (Biolog SLU) jobbat fram en handlingsplan för att försöka hålla stammen nere, tyvärr så har nog redan mårdhunden kommit för att stanna. Under en par veckors tid har undertecknad varit i kontakt med P-A och Niklas Lundberg som är anställd av Jägareförbundet som också är knuten till projektet.

Handlingsplanen tycker jag låter spännande och intressant. Den går enkelt ut på att man ska sätta ut åtelkameror med analkörtelsekret från amerikansk gråräv och detta ska då locka mårdhunden till att fastna på bild. Sen när detta är gjort ska man fånga in en eller flera för att förse dom med sändare för att efter en vecka eller så pejla dom för att hitta gryten där fler kan ligga och en rensning kan ske, detta är dock ännu så länge i planeringsstadiet. MYCKE jobb blir det...

Så under vecka 39 fick Niklas och P-A fast en par mårdhundar och dessa försågs med sändare och den 2 oktober stämde vi träff för att om möjligt lokalisera dessa och finna fler mårdhundar i gryt i gryt.
Jag, Tony Christoffersson och David Westerlund med bil full av terrier och spadar i alla modeller stämde träff med Niklas norr om Luleå för färd upp till Säivis en par mil från Happaranda vid en sjö som heter Präntijärvi.

Väl där så hade redan P-A fått in första signalerna, Kaj Rundgren dök också upp han jobbar inom projektet med kameror, fångst, och pejling. Efter lite korspejling drog vi iväg. Vi hade med oss Niklas Norrbottenspets Toivo, P-As Strävhåriga Vorsthe Räkan och Tonys Parson Kellie (Dark Russell's Dancing Girl).

Efter några hundra meter in i skogen gjorde vi halt för att släppa Toivo då P-A fick utslag på pejlen att vi var nära och att han trodde dom rörde lite på sig eller den eftersom han bara pejlade vid detta läge. Toivo dök in under en gran bara femtio meter framför oss och ut sprang två mårdhundar, jag som av naturen är snabb och smidig gjorde ett ryck och tänkte nu blir det springa av... trodde också att David och Tony med sin ungdom skulle blåsa förbi mig efter en par hundra meter... men så långt hann jag aldrig då helt plötsligt jag hade hunnit ifatt mårdhundsungen och med ett resolut grepp i nackskinnet bärgade jag den!

Nackgreppet visade sig helt onödigt då den fogade sig snällt i att undersökas av P-A. Den märkta tikvalpen fick gå till de sälla jaktmarkerna medan hunden fick löpa, tanken är då att han ska söka upp nån att vara med då dom ofta går i par. Som det ser ut kan man få en intressant höst med mycket spring i norra delarna av länet.

Mårdhunden är nog för oss som grytjägare intressant men för våra våtmarkslevande fåglar en katastrof. Grythundsklubben tillsammans med övriga jägare kommer därför att ha är en viktig roll i förvaltningen av mårdhunden de närmaste åren. Se upp i södra Sverige vi kan nog inte hålla tätt så många år men vi ska göra så gott vi kan!

Text och bilder: Peter Wikström ÖNGK

Kaj Rundgren i pejlartagen

David Westerlund med mårdhund

P-A Åhlen - Biolog på SLU - med infångad mårdhund

Smidiga och snabba Peter Wikström fångade en mårdhundsunge