Den här sidan använder cookies. Läs mer här. Jag förstår!

Är inte grytjakt djurplågeri?

Ni anser att det inte är djurplågeri att utföra grytjakt, men är det inte ett faktum att djuren blir väldigt stessade av att bli störda i sina bon? Min far är jägare men han skulle aldrig jaga grytjakt pga denna anledningen. Dessutom så har jag fått intrycket av att hundarna visst går ner i boet och jagar upp djuret. Snälla motivera varför detta inte kan vara djurplågeri, jag vill gärna veta allas synvinklar.

När det gäller grytjakt har det alltid diskuterats om det är djurplågeri eller inte. Vi ska försöka ge dig ett så utförligt svar som möjligt. Rätt utförd grytjakt, med lämpliga hundar och på det sätt som Grythundklubben förespråkar kan inte anses vara djurplågeri. Jakten bedrivs då på ett jägarmässigt etiskt sätt med hänsyn till både hund och bytesdjur. Vi ska inte förneka att grytjakt om den utförs på felaktigt sätt och med olämpliga hundar kan ge upphov till djurplågeri. Det är med grytjakt som med annan verksamhet att det kan finnas olämpliga människor som bedriver den och att det även kan inträffa händelser som får betraktas som olyckshändelser. Det är framförallt två djurslag som jagas i gryt; räv och grävling. Även mårdhund, om de förekommer jagas i gryt och för jakt på mink, samt mård används ofta grythundar. För att bedriva en så effektiv och samtidigt så skonsam jakt som möjligt behövs en vältränad och grytanlagsprovad hund. För räv - en hund som provats och godkänts som rävsprängare och för jakt på grävling en hund med helt andra egenskaper, en förliggare. Jakt på räv respektive grävling är två helt skilda saker. Därför behövs hundar som är specialister på det ena eller andra djurslaget. En rävsprängare ska som en skicklig fäktare irritera räven i grytet med korta attacker. Däremellan avbryta för att söka nya vägar fram till räven i grytet. Har jägarna, som väntar utanför grytet, skött sig så att inte räven anat människor, då lämnar räven grytet tämligen omgående. Stor rörlighet och måttlig skärpa hos hunden, samt grytjägare som vet vad grytjakt är gör att inte djurplågeri förkommer. Räven är inte speciellt upphetsad utan kan t o m ibland stanna för att lyssna bakom sig ner i grytet efter hunden. Den vet att den kan hålla undan för hunden i skogen. Jakt på grävling är en helt annan sak än rävjakt. Här ska inte hunden få grävlingen att lämna grytet utan skälla på grävlingen då den ligger på samma plats i grytet. Grävlingen är självsäker och trygg i grytet. Blir den inte alltför provocerad av hunden ligger den stilla på samma plats. Jägaren gräver sig ner till grytgången strax bakom hunden. Lyfter upp hunden och då tittar i regel grävlingen fram i gången. Den avlivas då med ett skott i pannan. Jakten är oftast tämligen odramatisk och mer fråga om svettdrivande arbete. Med en lämplig hund, provad med godkänt resultat som förliggare kan inte jakten anses var djurplågeri. Av hunden fordras, till skillnad mot en rävsprängare, att den ligger kvar och skäller mot bytesdjuret till dess jägaren grävt sig ner. Den får inte heller gör oprovocerade attacker mot grävlingen. Mer om grythundar och om hur grytjakt går till finns i SGKs Injagningskompendium och video. För att säkerställa behovet av lämpliga hundar för skonsam jakt och eftersök finns proven för rävsprängare och förliggare. Har inte en hund provats och funnits lämplig som räv- alternativt grävlinghund bör den helst inte användas i praktisk jakt. Beskrivning av grytprov för rävsprängare och förliggare finns i SKKs "Bestämmelser för grythundsarbete". SGK arbetar för att grytjakten bedrivs på ett ur svensk synpunkt etiskt riktigt sätt och för så skonsam jakt som möjligt. Det sker dels genom tränings- och provverksamhet av hundar, men även genom information, mentorverksamhet till nya jägare, studiecirklar och "grytläger".