Den här sidan använder cookies. Läs mer här. Jag förstår!

Rävjakt som viltvård på Sollerön

Solleröns viltvårdsområde ringde till mig och frågade om vi kunde tänka oss att hjälpa dem med lite rävjakt under lucia. Eftersom varken jag eller Rasmus och TyskStaffan är speciellt svår övertalade när det gäller sådant så tackade vi ja på stående fot. Med bilen full av stövare och terriers så träffades vi på Sollerön på lördagsmorgonen för att lägga upp riktlinjerna för dagens stora rävjakt. Som vanligt var det ett väldigt dividerande om hur och var jakten skulle bedrivas, men till slut så hade gubbarna enats om taktiken för dagens rävjakt och ut for vi. Stövarna släpptes på skilda delar av ön och jakten började, så gjorde även snöfallet som bara ökade. Nu uppdagades det att en del stövare drev rävar med klövar under fötterna (rådjur) och sådana fanns det i kopiösa mängder på ön, men det är bara nyttigt dels för ägarens kondition och för att stövarna ska lära sig att rådjur är USCH o FY, när stövare och hundägare råkar träffa på varandra.

Dagen gick och det small en del skott efter passlinjerna men ingen lyckades träffa någon räv.Men så vid två tiden lyckades Tysk Staffan under sina irrfärder på ön hitta ett rävspår med mycket snö i som han meddelade över radion att han följde längs sjölandet. Vi for iväg för att kunna erbjuda Staffan skjuts efter sin långa promenad, och under över alla under, vad uppenbarar sig i snön på vägen? Jo, ett rävspår och inte långt från ett gryt heller. "Här måste jag spåra", sa jag till Einar Sjöström, som var med i min bil. Räven har alla gånger gått ner i ett tomt grävlinggryt som vi tog grävling i tidigare i år. Väl framme vid grytet så stämde allt; rävspår ner i grytet och Staffans hund som anlänt började skälla ståndskall i en grytöppning. Nu var det bråttom. Klockan började bli mycket och ljuset började avta, men vi ordnade allt snabbt som ögat, grytpejlen på borderterriern Gibas Knutkörvel och vi ställde ut oss runt grytet.Jag släppte Knutte som for ner som en raket, det blev full kontakt och ett ljublande skall hördes från underjorden, efter 8 min kom Knutte ut och for ner i ett nytt hål och strax efteråt kom RÄVEN. Efter en gemensam eldgivning så lyckades jag och Staffan få död på räven och Gibas Knutkörvel hade sprängt sin räv och blev med den SJ(gs)Ch, Svensk Grytjaktchampion.

Vi började med samling på samma sätt på söndagen men nu gick det snabbare för nysnön låg som ett täcke över Sollerön vitt och inbjudande för rävjakt. Det var så vackert att en gammal rävjägare fick tårar i ögonen.Vi for iväg och min och Rasmus stövare behövde inte lång stund innan de hade varsin räv på benen. Ett tag så drev både Jösse och Öland rävar så att skyttarna hade bägge hundarna inom hörhåll samtidigt med sina rävdrev. Jösses räv valde att dra sig söderut efter Siljan och jag hängde på efter drevet. Nu började det smälla efter sjöstranden. "Ja nu sköt de Jösses drevräv" tänkte jag, men inte då. Det var två stänk rävar som fått bråttom av jakten och bägge gick till samma passkytt!

Sedan small det igen, men nu måste det väl ha lyckats? Nej, det var bom efter drevräven som vinkade på svansen och fortsatte sin vilda färd ifrån Jösse. Drevet försvann ur hörhåll så det var dags att ta fram pejlen för att se var hund och räv drog vidare på ön någonstans. Efter ett tag så meddelar TyskStaffan att Jösse slutat driva vid ett inhägnat fröplantage, där ett rävdrev slutade under lördagen också. Jag for dit med mitt gäng för att försöka reda ut vad som hänt med räven. Jojomensan, räven hade tagit sig igenom stängslet och Jösse hade grävt sig under för att komma åt rävlöpan i plantagen och inte bara det, 300 m bort hade räven gått ut och gått ner i ett gryt, Jösse hade grävt sig ut och sprungit runt och undrade var räven tagit vägen någonstans.

Så nu var det dags att få dit Rasmus och en taxägare från Uppland (Börje?). Einar Sjöström och Berit Burmeister-Lindgren hade vi fått skicka iväg till Våmhus för Janne Falk ringde och sa att de hade två rävar i gryt, och eftersom både Janne och Berit hade hundar som skulle provas så for de iväg. Efter ett tag så dök de upp, taxen var het och alert och passkyttarna fick sina instruktioner av mig och Rasmus att man skjuter så länge som räven springer för det var tätt kring grytet så det gällde att ta vara på skotttillfällena. Framme vid grytet så ställdes skyttarna ut och taxen släpptes, han for in och det blev kontakt omgående mellan tax och räv. Efter en bra stund så kom taxen ut och det syntes att det varit tuffa tag i underjorden. Nu tog ägaren taxen och efter en stund for räven ut. Pang sa det och sedan pang igen. Jag tänkte ett mycket fult ord, detta gick inte vägen. Nähä då, passkytten nr ett hade bara fått iväg ett skott. "Varför sköt du inte mer?", frågade Rasmus."Jag tänkte inte på att jag hade ett skott till", sa han, varvid Rasmus blev svart i ögonen och gick därifrån muttrandes någonting om att han skulle aldrig få några fina pass igen vid grytjakter. Nu skulle vi få tag på stövaren Öland och släppa honom på spåret efter räven. Taxen blev i alla fall godkänd och det hade blivit ännu en grytjaktchampion.

Sent om sider så anlände Öland och rävjakten tog ny fart över ön, räven först och Öland efter. Min stövare tog fatt i en ny räv och återigen så var det rävjakt över hela ön, nu med tre stövare samtidigt som höll på med varsin räv. Min stövare hade troligen fått tag på en religiös räv för den for rätt emot kyrkan i byn så jag fick koppla honom. Öland han körde sin räv varv efter varv på ön. Efter ett par timmar så började räven trångbukta i ett skogsområde och till slut valde räven att ta sig under en lada för att komma undan stövaren, Öland försökte riva ladan för att komma åt räven, men fick finna sig att bli uppkopplad för att en terrier skulle köra ut den. Men den här stora rävtiken ville annat - hon var inte rädd för någon liten terrier utan valde att stanna kvar under ladan. Efter ett tag så bestämde Rasmus och Staffan och jag att det fick bli ficklampa och grytrevolver som gällde eftersom räven inte lät sig sprängas av hunden. Jag hade grejorna med mig så jag kröp in under ladan för att få slut på jakten och lyckades i halvdunklet skjuta räven under ladan, som var en stor rävtik vilken nu hade tagit sin sista rådjurskid.

Genom Pers telefon fick vi reda på att Berit och Janne hade lyckats med sina rävar och att Berits hund nu var jaktchampion.Så summa summarum så hade vi i Dalarnas GK lyckats igen med en rävhelg och fått fram fyra godkända grytjaktprov åt hundar som hade VG.

Om man lägger till de prov som hölls i Särna är vi hittills uppe i 10 godkända grytjaktprov och vintern och rävjakterna har bara börjat. Nu kunde ju inte Rasmus och jag sluta utan vi fortsatte både på måndag och tisdag på Sollerön. Under måndagen fick vi en räv och på tisdagen så kom Älvdalens Naturbruksgymnasium ner för att få vara med om rävjakt och då blev det återigen tre rävar.Så summan blev sju stycken rävar till slut till fromma för viltvården på Sollerön och att vi i DGK har en stående inbjudan till rävjakt på ön.

En GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR FRÅN OSS I DALARNAS GRYTHUNDSKLUBB.

OrsaPer