Den här sidan använder cookies. Läs mer här. Jag förstår!

Jakthelg i Särna 2003

Visst har storleken betydelse

Jag kom hem i natt från en mycket intressant jaktresa i Dalarna (Särna 2003-11-22 -- 23). Grythundsklubben i Dalarna hade inbjudit till tre dagars grytjakt med grytjaktsprov inlagt för dem som var intresserade och hade en VG hund i låda. Det verkade som man hade uppbådat hela Älvdalens kommuns innevånare i denna rävjakt. Folk körde hundratals mil för att spåra av skogsbilvägar efter färska rävlöpor. Det transporterades stövare över hela jaktområdet (som var så där 80 000 hektar) som sen drev rävar i gryt. Det var med 15 hundar med minst ett VG som prövades.

Så till rubriken. Om man i tv-programmet "Pistvakt" har en "Bjärv" så har man i Älvdalen massor av "Mirvar", alltså korsning mellan Mink och Räv. På vissa ställen där stövaren drivit ner räven var ingångshålen så små så man knappt fick in en knuten hand. På två ställen gick min sjukilos Border inte in med huvudet och en sexkilos Parson Russell fick knappt in huvudet. Förträngningarna i provgryt som är 13*17cm såg löjligt stora ut. Nu var det rätt extremt då det inte var gryt i ordets rätta bemärkelse utan bara "räddningshål" för att undkomma stövaren. Men ett är säkert, hundar som inte går att spanna gör sig icke besväret i ett rävgryt. Sen är det inte bara utsidan som räknades, om inte den riktiga rävsprängar mentaliteten finns på insidan av huvudet så hjälper det inte att hunden är liten. Flera VG-hundar som inte jagat praktiskt förstod inte situationen och for mer runt som stövare och letade efter räven på ytan. Skall man iväg på något sånt här så är det nog bra att träna hemma i naturgryt. Själv hade jag nog kunnat göra mer hemma innan jag for.

Jag hade två mål med mitt dalafarande, dels att meritera min hund och dels att "Få jaga med dom bästa". Första delmålet blev nästan uppfyllt, jag for hem med ett godkänt grytjaktsprov, jag behövde två. Grattis ni andra fem(?) som fick godkända grytjaktsprov.

Den första räven som min hund och jag fick jobba med hade två andra hundar inte fått ut. När sen min Knutte bearbetat den i en timme så var kommentaren: "Den räven har valt att hellre dö i grytet än att chansa på och gå ut." Så det provet sprack. Andra provet var i ett stort och fem meter djupt sandgryt. Tre synliga ingångar som det senare visade sig inte hade någon förbindelse. Efter att hunden gjort en (enligt domaren) mycket god insats och två timmars attackerande och brytande (inte säker på tiden, den stod still!) smet räven utan att bli påskjuten. Provet godkänt, kanon! Tack Jocke och Kent för ett proffsigt jobb med förarbetet och att ni stod ut i kylan på passet.

Det andra delmålet med resan blev helt uppfyllt. Den samlade grytjaktskompetensen vid denna sammankomst måste ha varit den bästa i rävjaktens historia. Rasmus, Tomas, Staffan, Peter, Orsa Per och många fler kan nog mer om rävar än rävarna kan själva. Sammanlagt har de nog sprängt några tusen rävar. Rasmus Boström trodde jag hade rävpäls på hela kroppen ända tills vi träffade på varann i duschen och mina misstankar kom på skam. Men ett är säkert, han hade passat in i pälsjägarprofilerna i "Skriet från vildmarken". Tack Rasmus för dina försynta påpekanden om mina misstag. Och tack för att min hund kom högt upp på prioriteringslistan sista dagen över hundar ni trodde skulle klara ett godkänt prov. Kul också att han infriade förväntningarna, det gladde mer än alla utställningsvinster mina hundar haft.

Det är så många att tacka så det skulle vara som en Oscarsutdelning att få med alla men jag måste få med tjejerna. Staffans sambo och hennes mamma stod för matlagningen och det märktes att de var vana att laga mat till skogsfolk. God och närande i jätteportioner. Vår guide första dagen, Janet. Denna vackra huldra var ett jättetrevligt sällskap och lika dålig på att få fyr på en stubbe som vi andra. Men vi höll oss varma med att försöka få fyr. Nu vet jag att man inte skall tömma papperskorgen i bilen på brännbart material.

Hoppas nu att denna helg kommer att bli en ständigt återkommande händelse om ni nu orkar med denna jättesatsning i Älvdalen så att fler får vara med om rävjakt i trettio cm nysnö. Grattis ni Parson och Tyskägare som fick era hundar godkända.

Än en gång ett stort tack från en sörlänning som kan mycket mer om grytjakt än för en vecka sen. Och ni borderägare som vill bevara Borderns mentalitet skaffa ett VG och försök att komma med nästa år. Den enda nackdelen är väl i så fall att ni får umgås med mig då:)

Roger Berg med Gibas Knutkörvel, Halmstad

Ps. Tack Uno och Peggy för mycket trevligt resesällskap. Ds.