Den här sidan använder cookies. Läs mer här. Jag förstår!

Augustijakt 2009, Sandgryten i Sandseryd

Tidigt söndag förmiddag 23 augusti samlades en färväntansfull skara jägare vid Sandseryds kyrka. Det fanns 10-15 gryt att gå igenom i byns närmaste omgivning och hopp fanns om ett gott jaktresultat. Eftersom vi var många så delade vi upp oss i två grupper och åkte åt varsina håll.

På väg till första grytet


Det första grytet var beläget i storskog, i en sandig brant med stora mängder schaktmassor utanför. Ingångarna verkade orörda sedan flera dagar, men hunden släpptes i den öppning som verkade mest nyligen besökt. Efter några sökrundor av hunden kunde grytet konstateras tomt. Nåväl, man kan inte alltid ha turen att finna grävling i första grytet.

Väntan under hundens sök


Nästa gryt, ett mindre gryt beläget i samma ås 150 m därifrån undersöktes, men även det var tomt. Ytterligare några mindre gryt, samt ett som hade så stor ingång att en björn kunde övervintrat undersöktes, men ingenstans fann vi grävling (eller björn). Solen började värma på nu och dagen lättade ur gräset. Efter en längre fikapaus på gamla banvallen från Bottnarydsbanan åkte den återigen samlade skaran till en flack kulle med tallungskog där ett gryt låg. Grytet hade ett par ingångar, men endast en som verkade använd under de senaste åren. Den hund som hade förtur idag släpptes och försvann in. Det lät som att hunden gav några skall en bit in i grytet, men kom strax ut igen. Detta upprepades några gånger innan en annan unghund, kanske mindre erfaren än den första, fick prova.

Hund nr 2 gick på samma vis ner i grytet, gav några skall och kom sedan upp igen. Hunden tycktes att återvända till samma ställe varje gång, men något längre in än den förra, så vi beslöt oss för att gräva på vinst och förlust utan att veta säkert om grävlingen låg för hunden. Efter mindre än 1,5 m ner i den sandiga marken nådde vi gången, men ingen grävling visade sig. Hunden grävde vidare inåt gången. Eftersom det var sandigt så antog vi att grävlingen grävde sig inne och detta fortare än hunden lyckades gräva ifatt. Ett nytt nedslag gjordes närmare grävlingen.

Nedslag 1 & 2


Möte med TJT i djupet


Skyttegravsgrävning


Efter ytterligare en tids grävning och tunnlande så börjar vi att ge upp hoppet. Det enda vi fann var kranier efter harar och benrester efter rådjurskid. Hade de orutinerade unghundarna lurat oss? Kanske hade de bara skällt på ”gamla slag”.Kanske hade vi missat en kornsning i grytet mellan de två nedslagen?

Fox Terrier


En erfaren foxterriertik släpptes i för att försöka gräva fram grävlingen, men hon tappade snart intresse för grytgången och var mer intresserad av sanden vi hade grävt fram. Kanske hade hund nr 2 bara tyckt att det var kul att gräva fram ben åt husse. Det kändes lite snopet, men inte mycket att hänga läpp för så nedslagen lagades med tallgrenar och granris. De flesta gryten var nu undersökta och fika/lunch intogs runt brasan med tillhörande jaktsnack.

Rimmat fläsk över brasan


De senaste dagarna hade bjudit på torrt och varmt väder, havren hade började mogna och det fanns fallfrukt och bär i trädgårdarna. Grävlingarna hade förmodligen många platser att ta daglega på närmre födan. När första frosten har kommit tar vi revansch.

Släthårig Fox Terrier


Text & Foto: G. Kvarnvik