Grythundsraserna
Grythunden ska utan att vara rädd ha respekt för rovdjuret. Det är viktigt för både hundens egen del för att undvika skador, samt med hänsyn till viltet. Klokhet och ett balanserat arbetssätt är viktigt. En hund som har för stor skärpa och saknar all respekt för rovdjuret är klart olämpligt och helt värdelös vid praktisk grytjakt. Dessa egenskaper kan bedömas vid träningar och prov.
Inom de aktuella raserna finns det dock många linjer som inte längre har de rastypiska grytanlagen. Rådfråga Grythundklubben före köp av grythund och/eller studera provresultaten i klubbens Årsbok. Du får Årsboken om du är medlem i SGK.
RÄVSPRÄNGARE
Grythundarna har en stor användbarhet. Jakt på räv kan dock sägas komma först. Träning i provgryt och grytanlagsprov syftar till att få fram effektiva ”rävsprängare”. Stor rörlighet och korta rusher får räven att snabbt lämna grytet. Trots att grävling används som provdjur är alltså inte målsättningen att få fram hundar för sådan jakt.
FÖRLIGGARE
Grävling, mårdhund, mink och mård jagas med fördel med grythund. Vid jakt på grävling används en ”förliggare”, dvs en hund som inte är speciellt skarp och vars egentliga uppgift är att med sitt skall markera var i grytet grävlingen befinner sig.
APPORTÖR
Många grythundar används som kortdrivare på rådjur, hjort, älg och vildsvin. Viltspår och apportering är exempel på andra användningsområden.
EFTERSÖK
Likaväl som när det gäller att förkorta lidandet hos en skadad morkulla eller älg, gäller detta för skadade och sjuka rävar och grävlingar. Här finns inget alternativ till vältränade grythundar. Viltvård och skyddsjakt har också behov av dugliga grythundar.